Överlägg mera!

Här i München finns jag i centrum av världspolitiken. Jag, oförtrutet kämpande mot bättre vetande, kan knappast klaga på brist på uppmärksamhet.

Den ene kyparen efter den andre frågar om allt är bra, om jag önskar mer kaffe, dessert, mer att dricka?

Från frukostöverläggningar, via promenaddiskussioner, till lunchsammanträden och till sist givande diskussioner över middagsbord.

Överallt dessa utmaningar, svårigheter, krig, konflikter som jag hela tiden måste kämpa för att övervinna och överbrygga.

Nej, strid icke! Överlägg mera! Tro mig, det är högst behagligt att ständigt omges av visdomstörstande potentater, redo att sluka varje pärla från min mun.

Bild: jaguarcarsmena, flickr.com creativecommons

Förlåt, Paris!

Förlåt, ty svenska folket vt icke vad de gör.

Låten "Paris" utröstad i första Melodifestivalomgången 2013! Paris, kärlekens, vinets och sångens huvudstad. Hur är detta möjligt. Att en chanson till hyllning för denna Europas pärla, blir bortröstad.

Jag anser att demokratin har gått för långt!

Öga för öga

Min fysiska och psykiska formtopp håller i sig från vaggan till graven (ja den dagen ska ju också komma). Men det finns en fläck i min utomordentligt perfekta uppenbarelse.

Mitt synfel.

Tyvärr har jag dragits med en lätt synavvikelse under många år, och nu har jag för avsikt att åtgärda detta.

Glasögon är ett besvär, kontaktlinser är en omöjlighet.

Återstår således endast att sätta kniven, eller laserkniven, i ögonen. Därefter kommer utrikespolitiken att ses i ett klarare skimmer.

Formidabelt kapabel!

Herrar och damer politiker, journalister, tyckare, tänkare och allmän pöbel undrar ibland hur jag kan vara i sådan fysisk och psykisk form. Mitt oförtrutna arbete fortgår ju ändå i princip dygnets alla timmar.

Dygnet har icke mer än 24 timmar, sisådär, icke ens för den som förtjänar mer.

Mitt svar är enkelt: jag är född i en formtopp, formad av monumentala gener som nedärvts genom släktled efter släktled. Genom en ödets lyckliga slump förenades två optimala s.a.s. genpooler i en formidabel soppa, varur jag uppsteg och nedsteg.

"Ett litet steg för en människa, men ett stort steg för mänskligheten." Så vist uttryckt av Neil Armstrong.

Men träna du vidare, du ofullständige.

Nya planer!

Lunchen med Cameron om Nordkorea blev inte av, eftersom han inte ansåg sig ha tid att resa till Stockholm, där jag nu befinner mig ett par dagar. Detta trots att jag meddelade honom ändrad plats två timmar i förväg!

Skamlig nonchalans!

Nåväl, jag lär väl se honom i det närmaste, i och med att jag ska ta en snabbtur Bryssel, München och så vidare de närmaste dagarna. Jag tar alltid högervarv på mina Europa-resor, känns mest naturligt.

Bråda dagar nu, att reflektera, blogga, förankra, besvara, kommentera, blogga, planera, blogga, skriva reseräkning, blogga, och plötsligt är det dags att resa igen!

På mina resor besöker jag alltid dig, enkle undersåte, om än på ett högre plan. Eller rättare sagt, i ett plan. Titta upp, 8000 meter över ditt blottade huvud där du står vid ditt enkla tjäll och torp vinkar jag.

Med ena handen, den andra twittrar jag med.

Nordkorea stillastående!

Som alla någorlunda allmänbildade vet, har jag varit flitig användare av epost, internet och IT i största allmänhet. Länge.

Mycket länge.

Därför glädjer det mig i mitt kommunikativa inre att teknikjätten Google visar detaljerade satellitvyer över t ex Nordkorea. Detta via sin tjänst Maps ("kartor", för den okunnige).

Google Maps avslöjar allt i minsta detalj. Och när jag nu i några timmar studerat satellitvyerna över Nordkorea står det för mig fullständigt klart - Nordkorea är helt stillastående! Icke en rörelse, icke en förändring, icke en människa, fordon eller ens ett djur kan ses röra sig i denna förtryckta diktatur.

Ofattbart, och oacceptabelt! Jag lägger direkt om min agenda och kommer i morgon att flyga till London för en lunch med David Cameron. Jag har även ringt in Vladimir Putin, och om inte han kommer till London följer jag upp med en middag i Moskva med honom. Jag visar dem Google Maps satellitbild över Nordkorea, och då lär de också förstå Nordkoreas framtid måste lösas. På mitt sätt.

Effektiva samtal

Du obildade allmänhet kanske undrar hur jag kan vara så effektiv och lösa världsproblem vid korta, intensiva möten över lunch, middag, eller frukostar.

Intet kan vara enklare. Det handlar om att använda sig av ett universellt etablerat språk, ett "langue mondial".

När vi möts använder jag icke endast verbal kommunikation, utan även flertalet sofistikerade signaler, som förstås och tolkas av var och en som befinner sig på min intellektuella nivå.

En höjning på ett ögonbryn till en president, medan den späda sparrisen tuggas. En vrickning med gaffeln framför munnen, riktat åt en attaché, innan tryffelbiten avnjuts. En blinkning åt en klanledare när en första "coup de champagne" skålas. Allt detta samtidigt som jag talar med en fjärde hänförd potentat.

Och si, konflikten i Mali har hittat nya vägar till lösning. Nya öppningar har uppdagats i konflikten Israel-Palestina. En rysk dissidentkris har lösts upp i samförstånd.

Se där, effektivitet, bildning och vältränade reflexer bildar en kommunikativ parnass, för andra att efterhärma.