Varje resa är som ett liv.

Jag har förrättat en tjänsteresa till den bästa av platser. Det har tagit ett par veckor av frånvaro från denna blogg. Icke desto mindre har jag upprätthållit min närvaro i andra bloggar, intervjuer och uttalanden i tidningar, tv, radio och övrig media. Och TV4. Och Expressen. Hur är detta då möjligt? Min resa har gått till en plats där jag finner inspiration, kompetens, dialog, upplevelser och stimulans. Den allra mest fulländade plats som gives i denna enfaldiga omgivning. En plats som icke någon av er, ni underlägsna, någonsin kommer att kunna komma i närheten av.

Jag uppmanar ändock alla att, var och en, göra ett försök att, liksom jag, företa en resa till sitt inre.

Hemliga planer för Östersjön

Jag deklarerade regeringens ståndpunkt i utrikesfrågor, och genast börjar det gnällas från vänsterhåll om "fixering vid EU" och EUs randstater http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1202110. Det förstår väl var och en att det är här framtiden skapas, kunskap och historisk erfarenhet vävs med framsteg och innovation.

Som ett exempel kan jag här -- och endast här -- avslöja mina verkliga planer för den ryska gasledningen. Ja, den BLIR av, om nu någon tvivlar på det, jag har ju lobbat i EU-nämnden, och för övrigt har ju aldrig Sverige lyckats stoppa ryssen. När gasledningen väl ligger där kommer en buffertzon att utlysas i havet kring den. Fiskeförbud råder, med följd att torsk och annan ädelfisk kan växa sig stor. Men den som äger ledningen kan göra vad den vill i den förbjudna zonen. Mina ryska vänner är ju vana vid att hantera Förbjudna Zoner (behöver jag nämna Tjernobyl? filmen Stalker?) och vi kommer tillsammans att kunna erbjuda exklusiva fiskesafaris i Östersjön, med ädelfisk. Och kombinerat med rysk björnjakt blir det en turistsuccé!

Så svårgripbart och komplext

Det är egentligen en otrolig tur att jag finns i min egen blygsamma person. Jag är på någotvis essensen av den sanna europén. Så världsvan där jag flygpendlar med klippkort mellan Rosenbad i Stockholm och Justus Lipsus i Bryssel. Bland mina vänner och gelikar i båda läger. Så oerhört far beyond er, stackars små okunniga. Som små myror krälar ni omkring i er tarvliga, solkiga vardag, medan jag visslar förbi högt över edra nerböjda huvuden i närapå överljudshastighet. För er skull. Tänk er, ni inkompetenta, hur skulle någon av er kunna klara dessa komplexa, laddade, svårgripbara, närmast elektriska toppmöten i Europas metropoler, där jag kan känna hur den intellektuella laddningen byggs upp till ett berusande spinnande kreativt chorus dei, en gudomlig körsång. Balkan, ambassadörer, Norge, delegationer, Irak, utrikesministrar, Kosovo, Europa, Bryssel, allt klingar som ljuv musik.

Tacka mig för att jag finns. Ni, okunniga och inkompetenta undersåtar, som inte ens skulle kunna närma er en uppdukad gratislunch med champagneglaset i rätt fattning.

Kohl-kraftwerket i Europa

Som läsaren möjligen minns var det till stor del min gamle vän Helmut Kohl som introducerade mig i Europeische... europeisk, politik. Han visade mig allt han kunde om personer, allianser, koalitioner och personliga förtroenden. Efter fem minuter var jag fullärd, och sedan dess har jag egentligen bara haft ett bekymmer med den europeiska utvecklingen, ur ett svenskt, dvs mitt, perspektiv. Och det är att svenska Vattenfall håller på att hinna före mig med erövringen av kontinenten. GD (han kallar sig visst VD) Lars Josefsson gör allt för att bli den snövita kolbaronen i Kohl-Land. Förresten, är dom icke lika som bär? Nej, låt Vattenfall hålla på med säker, strålande kärnkraft, lägg ner kolkraften och importera billig gas från Ryssland. Sälj ut Vattenfall innan det är försent att rädda det sjunkande skeppet. Vad tror han, Josefsson? Att ett statligt verk i ett land utan gas, uran, olja ska kunna erövra energimarknaden I Europa? Haver han hört talas om framtiden? Den stavas Oligopol. Med kyrilliska tecken. Nej, sälj Vattenfallet till norrmännen och låt dom leka med barkbåtar i sina små älvar medan den nya tidens kraft flödar in från öst.

Se och lär

Jag förstår att det är många ur menigheten, och bland avundsjuka politikerkollegor, som undrar hur jag kan besitta en sådan kunskap och bildning. Man bländas, med rätta, av min karisma och fasta ledarstil, och hur jag utan att blinka kan bana väg genom sörjan av vilseledande och förvirrande inkompetens som frodas bland massorna. Och medlemmar av presskåren. Låt mig då bara erinra om hur min politiska bana tog sin början, redan i skolåren på Östra Real, när jag under lärarstrejken 1966 beslutsamt tog kommandot och utropade mig själv till stf rektor så att undervisningen kunde fortsätta, och icke giva vika för det vänsterinfluerade lärarfackets huvudlösa strejk. Se där, redan i unga år: metod, taktik, kunskap, beslutsamhet. Sålunda besegras flathet och revolutionära strömningar med fast hand och kompetent ledarskap.
Vilka tider! Jag lovar att återkomma och fortsätta i ämnet, dvs allt om undertecknad. Jag hoppas du, käre läsare, antecknar flitigt.

Optioner, nej tack. Hellre riktig olja!

Börjar nu bli riktigt trött på diverse grinollar som icke kan begripa enkla fakta: Jag gör ett uppdrag, alltså får jag ersättning. När jag avslutar uppdraget och inte får mera ersättning, då börjar grinollarna undar varför? Och varför jag fick ersättning tidigare. Nej, vad gör jag här bland alla dessa missunsamma, obildbara undersåtar. Slog upp tidningen och hamnade på resesidorna. Råkade titta på Venezuela. Venezuela! Dit kan man komma utan att det kostar en förmögenhet. Där härskar en herr Chavez, tydligen med tämligen inställsamma och tacksamma undersåtar. Venezuela har rika tillgångar på olja och gas. Undrar vad det skulle kosta att dra en ledning?

Nattliga tankar

I nattens mörker hopar sig dystra tankar. Varför ska det vara så svårt att få den förstockade menigheten att begripa de enklaste fakta? Jag brottas likt historiens stora tänkare i detta dilemma. Jag säger med Hjalmar Söderberg: Det finns saker, som man måste vara fackman för att inte förstå. Och egentligen är det enkelt, som hos Thomas Hobbes: Erfarenhet är intet annat än gott minne. Och jag håller med Enrico Fermi: Kunskap är makt. Okunskap betyder dock inte alls maktlöshet. Nej, tvärtom, alla ni okunniga, ni är icke alls maktlösa. Se på mig, jag är makten!

Marinen tar sig vatten över huvudet

Mina kollegor i gasbranschen avser ju att låta Europa flöda över av rysk gas via en ledning under Östersjön -- en mycket vällovlig gest av samarbetsvilja och fredstanke. Försvaret vill nu stoppa detta med hänvisning till att torsken blir döv vid minröjningar längs bottnen -- skrattretande! Desto bättre för era kära minkar, då, som kan äta sig mätta på döva torskar. Hörni, lyssna på mig, kom med något bättre! Marinen lyckades ju icke få stopp på u-båtarna på 80-talet -- och det vet man ju vilken nation dessa intränglingar tillhörde. Mycket skickliga undervattensoperationer. Jag har således lugnat mina kollegor i gasbranschen med att Försvaret inte brukar kunna stoppa ryssen.

I Perssons skugga?

Jag har hört att Lars Danielsson ska skriva en bok, där han bland annat ska skriva ner sina minnen från tiden kring tsunami-katastrofen. Den boken blir nog tämligen tunn... jag menar, han minns ju inget, karlstackarn, höhö. Danielssons memoarer ska heta I maktens skugga. Jojo, Görans skugga är ju omfångsrik och rymmer både en och annan liten tjänsteman och -kvinna (ska vi nu få reda på vad Danielsson gjorde Annandag jul, och med vem?). Nej, herr Danielssons bok om tsunamin blir väl ingen kioskvältare direkt, höhö. För att lära sig ett och annat om hur det går till på den viktiga, riktiga, politikens arena, kan ju herr Danielsson läsa något av min rekommenderade litteratur (se listan härintill på denna blogg). Där kan man snarare tala om litteratur i maktens centrum. Jag tror det skulle vara en passande titel på mina memoarer, faktiskt. I all blygsamhet.