Varför Sverige bör anslutas till Euro

Här framgår problemet tydligt.

Påhoppad - igen!

Ska okunnighet och dumhet få segra? Icke, säger jag! Jag står alltid upp mot elaka påhopp från dem som icke begriper bättre. Jag syftar naturligtvis på Ekots lördagsintervju när jag blev utsatt för ett sorgligt försök att bringa mig ur fattningen -- dock, måste jag tillstå, på ett ovanligt raffinerat sätt. Där satt jag alltså, som Sveriges utrikesminister, och förklarade i radio den entydiga sanningen att Sverige lidit ekonomiskt av att stå utanför Euro-samarbetet i EU. Och finner då att min egen partikamrat, finansvalpen Borg, för fram en avvikande, och rent felaktig, åsikt.

Men då visar det sig att de så kallade journalisterna hämtat detta förvirrade uttalande från Borg i FÖRVÄG, före min intervju! Tala om raffinerade metoder. Men dom ska icke få sätta dit mig på så enkla trick. Bättre kan ni! Murvlar!

Koldioxidens problem är löst!

Som kunnig inom de flesta områden, och därmed överlägsen dig, enkla undersåte, ska jag här utveckla ett koncept, en affärsidé, som i ett svep sopar bort hela koldioxid-problematiken. Det vill säga, för den som tror att koldioxid är orsaken till den globala uppvärmningen. Med min metod kan herrar fd demokratiska presidentkanditater och andra gröna trädkramare sälla sig till mina långa led av hängivna beundrare.

För den som kan sin historia ligger lösningen där i all sin prydno -- Avlatsbrev! Denna uppfinning av den Heliga Stolens tjänare kan nu återanvändas (sic!) och finna en ny tillämpning. Avlatsbrev, eller koldioxidbevis, kan utfärdas, vilka vart och ett motsvarar en icke förbrukad mängd koldioxid. Sverige, ja hela Europa, måtte alltså gå i täten för en världsomfattande handel med bevis på att innehavaren betalat för en mängd koldioxid, som icke släpps ut i fria luften. Medborgare och företag som köper dessa Avlatsbrev, får genast ett bättre samvete och frid i sinnet, av att ha gjort en god gärning.

Jag har för detta ändamål, genom kontakter via Anna Maria med italienska intressenter i Vatikanstaten, påbörjat utfärdandet av dessa Avlatsbrev i en målinriktad, om än blygsam, utgivning. Exklusivt mönstrade och handsignerade av Den Vise (dvs jag), kan dessa nu försäljas till var och en som med gott samvete vill fortsätta köra ståndsmässigt, eller dra naturgasledningar på havsbotten.

Nu: FOTO-blogg!

En bild säger mer än tusen ord, och nu ska jag börja foto-blogga. Här är min första två fotografier i denna blogg -- interiörer från en av mina favoritplatser i Bryssel. Håll tillgodo!

Japansk ödmjukhet - nu förbättrad!

Häromveckan var jag över en kort sväng i Uppgående solens rike -- Nippon (Japan, för den okunnige). Även Kungaparet fick följa med min delegation. Fick tillfälle att språka med premiärminister Abe, då han berättade om den typiska japanska ödmjukheten. Han menar att japaner får ödmjukhet och hänsyn med uppväxten, och att det på andra platser i världen skulle vara svårt att finna lika ödmjuka individer.

Icke, sa Nicke! Jag tillrättavisade honom naturligtvis, och klargjorde ett och annat om vad som utmärker en typiskt ödmjuk person. För enkelhetens skull tog jag mig själv som levande exempel på ödmjukhet personifierad. Han var tyst och lyssnade hela tiden. Alltid trevligt när man kan förbättra människors kunskap. Även en som tror sig veta bättre.

OBSERVERA - det var ett April-skämt!

Gårdagens blogg-inlägg var ett April-skämt. Naturligtvis hade jag icke åldern inne för att delta i Jalta-konferensen 1945. Men inlägget kan ändå illustrera hur omgivningen bör se på min roll i världspolitiken: hade jag verkat vid den tiden, hade jag naturligtvis befunnit mig i en nyckelroll i detta världspolitiska skede.

Redan i unga år...

-- gjorde jag storverk. Som här vid Jalta 1945. Churchill luktade cigarr och gammal fylla.