Den ständiga kampen mot vardagens elände

Inkompetensen sprider sig bland menigheten. Var ska detta sluta? Som häromkvällen, Anna Maria lagar en italiensk especiale, så jag smet ner efteråt till Seveneleven för att köpa en korv. Italienskt i all ära, men ibland blir det bara för ... mycket. Biträdet säger "Du, jag känner igen dig". Trevligt, det är ju klart att det smickrar när folket är som det heter med på noterna. Jag säger då till honom att det är precis så det går till ute i Europa, i de brusande storstäderna. Folk känner igen överheten när de träffar på dem, visar respekt och fäller en vänskaplig kommentar. Som nu i Bryssel, bonjour monsieur! vart man än går. "Du är så rolig i TV. Bäst!" säger han, och jag tittar häpet upp. "Robert Gustavsson, va?" Jag går min väg innan han hinner säga ketchup.

Mina välgörande ändamål ifrågasatta

Jag upphör aldrig att förvånas över inkompetensen hos svensk press, media och TV4. Det är rena påhopp på mig som person, ifrågasättande av min trovärdighet -- dagarna i ända. Jag kan icke öppna en tidning utan att tvångsmatas med dessa insinuationer om Vostok Nafta, Gazprom, Lundin Petroleum -- och nu Telia! (och då refererar jag icke ens till tabloidpressen). Hallå! Ursäkta! Hörnini! Ärade presskår, läs mina läppar: JAG HAR ICKE GJORT NÅGOT OLAGLIGT! Samtliga affärer är helt enligt protokollet och inom lagens råmärken.

Och då börjar dessa höga herrar vifta sina vassa pennor om moral! Moral? Haver ni hört talas om Lars Danielsson? Laila Freivalds? Arfurstens palats är icke vad man förknippar med de bästa moraliska förebilder. Så mycket bättre då att jag valt att bedriva mitt diplomatiska värv på resande fot. Vilnius, Bryssel, Rom, Djurgården. Och i denna blogg.

Nå, till saken. Jag kan meddela att de 4,7 miljonerna sk klipp går till ett högst välgörande ändamål. De går oavkortat -- oavkortat -- till mitt oförtrötterliga korståg mot menighetens dumhet, okunskap och förvillning, med vishet mot bättre vetande till en upplyst värld. Basta!

Europas okunnighet kallar

Vaknade med en frrruktansvärd huvudvärk. Ojojoj! Det här ministerrådsmötet. Så mycket okunskap -- en dumhet större än hos den samlade svenska journalistkåren. Tog därför på mig på kvällen att föreläsa för en hoper osnutna valpar från de nya medlemsstaterna, Bulgarien och Rumänien, och några från baltländerna. Hittade dem i en bar nära EU-centret, fullständigt upptagna med meningslöst tjatter vid borden. Övertalade personalen att tysta musiken och skruva upp belysningen. Höll mig till viktiga milstolpar i historien. Det allra mest elementära. Kol- och stålunionen tidigt 50-tal. Romfördraget 1957. En ministerassistent från Estland avbröt och frågade hur det blir med Vostok Nafta. Den fräckheten! Jag tystade honom med hur Salazarregimen i Portugal störtades 1974. Då frågar en cypriot snäsigt om mina oljeintressen i Sudan! Det blev en lång kväll. Maastrichtfördraget om Europeiska unionen 1993. Amsterdamfördraget 1999.

Plikten framför allt

Jag vet att min närvaro är efterfrågad, och nödvändig. Varje tillfälle och möjlighet måste gripas, för att nå ut till menigheten och förklara och beskriva läget och tingens ordning. Att ge visioner, riktlinjer. Att med vishet låta orden flyga med fast och myndig stämma. Avfärda vanföreställningar, tillrättalägga felaktigheter och sprida ljus och kunskap. Mitt anförande inför dagens stora och viktiga framträdande var finslipat, vägt på guldvåg in i minsta ordval. Det var då jag kontrollerade min kalender och upptäckte att ett osnutet biträde på utrikesförvaltningen dubbelbokat mig -- således sitter jag här på ett trist ministerrådsmöte i Bryssel i stället för på Guldbaggegalan.

Jag, Internet, Sverige och Världen

Från Arfurstens palats har jag nåtts av rykten om att jag "klampat in" i angelägenheter som jag "inte borde lägga mig i". Det handlar om att jag på min engelska blogg kommenterat Utrikesdepartementets webbplats som varande somewhat dull site och att den inte når upp till den standard som förväntas nuförtiden. Gott så, jag är angelägen att utrikes kontakter med intresse för Sverige, får en representativ bild av nationen - genom min enkla kommentar förstår de direkt att UD:s webbplats f.n. icke alls speglar den officella, svenska profilen. Men som Utrikesförvaltningens personal arbetar något byråkratiskt (vilket jag också anmärker i min engelska blogg) ser jag icke någon annan råd än att beordra dem att genast publicera det förslag till ny webbplats som jag överlämnat till dem. Jag designade denna webbplats redan 1991, dvs långt före Internet ens var känt bland menigheten, och då användes den i tryckt form som valaffisch. Tydlig, stilren och to-the-point. För den som icke vill ge sig till tåls och invänta publiceringen kan jag förklara designen i stora drag: En bild på mig i storformat, pekande med hela handen. Därunder i fet stil: "Med vishet för framtiden och världen".

Med hjärtat kvar hos Lundin Petroleum

Det kan vara på sin plats med en korrigering av fakta, angående den famösa bilden av styrelsen i Lundin Petroleum. Av respekt för inblandade har jag hittills valt att spela förvånad som om jag icke känt till något. Okunnighet rimmar dock illa med min natur, och kunde kasta en ofördelaktig skugga över min karaktär. Således: mitt under mediadrevet kring mina optioner/styrelsearvode kom det till min kännedom att en förmåga i ungdomsförbundet tagit iniativet att retuschera fotografiet. Hon gjorde ett ambitiöst försök att plocka bort mig ur bilden, och det är precis sådana talanger och initativ som utvisar en stigande stjärna. Snabbt, effektivt och "just-in-time". Att låta den bilden bli publicerad på Lundin Petroleums hemsida var naturligtvis helt otänkbart. Intet arbete är för svårt för en kunnig och ansvarsfull världsupplysare. Tvärtom, det var mig ett rent nöje att färdigställa bilden helt på egen hand.

Trygghet för medborgarna

Lunchade med Göran P nyligen. Jag var försedd med buggningsutrustning - Odenberg går en aning långt i att testa FRA:s materiel, men gott så, jag ställer upp. Därför kan jag transkribera delar av konversationen korrekt. "Carl, min gode vän, du är en av de kunnigaste och mest erfarna politiker jag känner", inledde Göran. "Ingen slår dig på fingrarna vad gäller bildning inom historia, kultur, konst och svensk och utrikes politik." Göran överraskar med träffsäker människokännedom - varför har han dolt detta tidiagre? "Och ditt sätt att hantera media, senast i samband med gasoptionerna, är övertygande professionellt." Lite senare: "Din popularitet bland väljarna. Visst skulle det vara tilltalande att vara statsminister än en gång? Som du vet har vi svårigheter att hitta min efterträdare på ordförandeposten."

Så här i efterhand, ser jag att erbjudandet faktiskt kunde gynna landet: nationen i trygga händer även vid maktskifte 2010.

Ljuset har återkommit

Det har dröjt en tid tills jag nu äntligen får möjlighet att i denna webb-logg sprida något lite ljus och förklaringens skimmer åt menigheten. Jag tänker icke be om ursäkt - det förstår varje läsare att jag är strängt upptagen och efterfrågad i varje krets och sammanhang. Jag märker ett stort, och tilltagande, intresse för mina tankar och åsikter. Det är i och för sig icke konstigt - i denna förvirrade värld söker allt fler efter nyktra riktlinjer och visdom, snarare än det sammelsurium av okunskap och svammel som står att finna hos landets presskår. Och övrig media, för den delen. Och TV4.

Vår snöiga Nord är icke som förr

Jag vill rikta uppmärksamheten på den katastrofala utvecklingen i fjällvärlden. Gamla invanda perspektiv ställs på skam, och framtiden ser riktigt, riktigt dyster ut. Utvecklingen måste hejdas, och det med ens, annars kommer vår framtid oåterkalleligen att te sig mindre lustig. Jag talar naturligtvis om den årliga konferensen Folk och Försvar, som i år hålls utan min medverkan. Mycket tragiskt. Mycket nedslående. Ingen säkerställer konferensens kvalitet, aktualitet och relevans. Jag hade kontaktat arrangören (inga namn) på tidigt stadium och förklarat att konferensen måtte hållas på en plats och en tidpunkt som möjliggjorde min närvaro i en passande, central roll. Jag kunde i talande stund naturligtvis icke uppge exakt var jag då skulle befinna mig (Kairo, Kuala Lumpur, Vilnius eller Östermalm) i min roll som vishetens ambassadör utan land. Till min förvåning nådde mig beskedet att jag var ersatt i talarlistan. Icke en, utan två(!) talare (ÖB och överste Pellnäs) sattes in för att fylla ut min, högst ofrivilliga, frånvaro. Pyttsan!